sillfis

Nananana. Jag kände att det var dags att uppdatera.
Det har hänt så himla mycket roligt som jag tänkte att det här måste jag ju lägga upp på bloggen, men när jag väl bloggar minns jag ingenting.

Idag blev jag sutten på av en tant. Jag satt där på min bänk och väntade på mor min, och så kom hon (tanten alltså, inte mamma) och skulle sätta sig. Och hon siktade noga på platsen bredvid mig. Och missade. Men träffade mig. Det var roligt.

Ja, ungefär så mycket hade jag att berätta. Förutom att man nyser i en hastighet på 160 km/h. Och att sillar pruttar på nätterna för att kommunicera och hålla ihop stimmet.
Tänkvärt.

/isa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0